Återigen slog jag igen bildörren

Jag gick förbi
våra ögon möttes.
Det spratt till.
De ögonen
Jag känner så väl igen de ögonen!!

- Är det sant? Du är den enda som sagt att jag har bruna ögon! Ingen annan ser det!

De ögonen mötte mina.
De mörkbruna ögonen,
Mötte mina igen.
På liknande sätt, som de gjorde för ett år sedan.

Ett år sedan.

Vi tog sällskap hem.
Jag höll hans finger i min hand i taxin.
Jag tänkte skriva ner mitt nummer på hans arm.
Men jag gjorde inte det.

Efteråt hatade jag mig själv.

Jag minns honom så väl.
Och jag hatade mig själv för att jag inte skrev ner nummret.

- Hejdå! Nu ses vi aldrig mer!

Han stoppade mig inte, och jag drog igen bildörren
Och hatade mig själv.

Men jag tröstade mig med
Insh allah! Insh Allah! Insh Allah!

Om Gud vill så ses vi igen.

Och idag!
Oh Gud! Idag gick jag förbi honom
våra ögon möttes.
Det spratt till!
De ögonen!
Jag kännde så väl igen de ögonen.




För ett år sedan slog jag igen bildörren,
- idag vände jag bort blicken, och fortsatte mina steg förbi honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0