Mamma!

Jag såg in i rummet.
Det vita tomma rummet.
Så tomt
Det gjorde ont
att se det
så tomt.

Och mitt på golvet
i det vita, tomma rummet.

La jag en lapp.

Sedan stängde jag dörren, gick ner för trapporna och följde med flyttbilen.

Och sen såg jag så väl.
Den vackra kvinnan i min dörröppning, syna rummet, gå fram till den vita lappen med den rosa texten.
Och hennes mörka utländska ögon,
- Gjorde så ont att se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0