Mhm
Så vet man inte vad man vill längre.
Eller...
Man vet vad man vill, och att man borde göra på ett visst sätt
Gå vissa speciella vägar.
Men man gör det inte.
Och varför gör man det inte?
...- för att man inte vågar.
För att man är rädd för konsekvenserna.
Rädd för att ångra sig.
Rädd för att få reda på, att man valde fel
Att man gick fel väg...
Man oroar sig så mycket så att man stannar kvar
och man struntar i allt det som man skulle ha gjort.
Men sen inser man, att just det var felet.
Att man stannade kvar.
Att man inte fortsatte på vägen.
Och helt plötsligt
är det försent.
Jag kommer på mig själv från stund till stund att under en sektion av meningslösa klickningar (istället för att se de föreläsningar jag borde hänga med på) helt plöttsligt befinner mig på din blogg. Trotts alla år kan jag fortfarande känna mig förvånad hur lika vi är i grund och botten. vi är ifrån varandra månader och ibland år min vi stöter alltid på varandra i nått av världens mörka vägskäl.
Jag kanm inte längr säga att jag vet vad som händer i ditt liv på samma sätt som jag inte uppdaterat dig om mitt. Men vet båda ett och annat om livet men vi behöver nog påminnas om det ibland, ingenting i livet är en förutbestämd väg, ingenting är oförändringsbart och ingenting annat än oss själva har rätten eller möjligheten att bestämma riktningen i våra liv. Vägen ut finns alltid närmare än man tror, det kan bara vara svårt att se den.
بلدي الملكة
