Halili

Okänd avsändare, på en okänd blogg, till en okänd författare.
Man läser, man rynkar ögonbrynen, men man bara vet.
Man bara vet vem det är som har skrivit kommentaren.
Det är så konstigt, hur man kan förstå utan att veta, att man antar utan några bevis.
Det behövs liksom inte.
Man bara vet.

Jag kommer på mig själv från stund till stund att under en sektion av meningslösa klickningar (istället för att se de föreläsningar jag borde hänga med på) helt plöttsligt befinner mig på din blogg. Trotts alla år kan jag fortfarande känna mig förvånad hur lika vi är i grund och botten. vi är ifrån varandra månader och ibland år men vi stöter alltid på varandra i nått av världens mörka vägskäl.
Jag kan inte längre säga att jag vet vad som händer i ditt liv på samma sätt som jag inte uppdaterat dig om mitt. Men vet båda ett och annat om livet men vi behöver nog påminnas om det ibland, ingenting i livet är en förutbestämd väg, ingenting är oförändringsbart och ingenting annat än oss själva har rätten eller möjligheten att bestämma riktningen i våra liv. Vägen ut finns alltid närmare än man tror, det kan bara vara svårt att se den.
بلدي الملكة