Kim

Vi satt på balkongen
han och jag.
Och vi pratade om våran rena och oförfalskade kärlek.
Jag berättade för honom
hur mycket jag älskade vår rena och oförfalskade kärlek.
Hur jag älskar sättet han och jag håller fast i varandra.
Hur han drar upp mig när jag inte orkar resa mig.
Hur han kämpar för att få en nedsläkt eld att brinna.
Hur han misslyckas gång på gång på gång med mig
men att han aldrig ger upp.
Att han inte låter mig andas in allt svavel som förgiftar mina lungor
Att han inte låter mig gråta ögonen ur mig när jag egentligen vill.
Att han stoppar om såren så att jag inte förblöder.

Allt det han gör
av ren och oförfalskad kärlek.

Och jag känner så ofta
att jag inte förtjänar hans tålamod.
och jag undrar så ofta
hur länge han orkar stå ut
Och jag räds ibland
för att han ska ge upp mig och låta mig gå förlorad

Men han gör aldrig det.
Han släpper inte mig
Han håller mig uppe på fötter och drar mig fram på vägen
Han håller upp mitt ansikte när min haka faller ner mot mitt bröst och mitt huvud bara hänger,
tungt,dött och lealöst.

Då är han där
Alltid.
Då hjälper han mig
håller upp mig
stoppar blödningen
dricker mina tårar.

Medan jag gång på gång i min tillsynes medvetslöshet lyckas undra
när kommer ge upp mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0