Love it tooo much
att stå och laga mat till så många småmänniskor.
Och lyssna på DISNEY CDn och sjunga med i alla texter.
Att hoppa runt på golvet mellan stolar och bort med släptåget av små vackra leenden
som bara bara ser MIG.
Vad jag älskar det.
Re-novera
Tar bort
Gör om.
Jag renoverar.
Tror fan man skulle kunna ta å bli snickare alltså, ja är inte långt ifrån.
Alla väggar är nu borttagna, bara ställningen i taket kvar...
... och alla jävla påsar som är fylla med delar av gipsväggen.
minst 12 stora pappåsar står utspridda i ena delen av rummet.
I den andra delen sover jag.
Golvett är inte brun parkett längre.
Den är vit, och smulig.
Men det gör inget.
För väggen är borta
och jag har gjort
allting själv!
one day
Världens sötaste små monster.
Ledig måndag
stänger tisdag.
slutar kl 13.00
tisdag
onsdag
torsdag
fredag.
Ska åka och få massage idag efter jobbet.
Ringer läkare för att kolla upp senaste diagnosen.
Bryter ner en vägg hemma så tt rummet blir dubbelt så stort.
Gips över hela golvet.
Nu kommer första ungen.
A miss gotta do
what a miss gotta do.
Hey babysister! Will you be my brotherwife?
Kan allting bli så bra
och man kan skratta
och prata så otroligt mycket att man skiter i om hela världen hör en.
Man skrattar och pratar och dansar och dricker marokanskt te
som egentligen är för starkt,
och man äter roten på pepperonin när vännen har ätit toppen.
man passar ihop
trots att man är helt tvärtemot varandra.
och man skiljer sig från varandra
trotts att man är så otroligt lika.
She is my babysister
ändå vill hon gifta in mig i familjen.
Hon är bara så otroligt bra
och hon lär mig så mycket,
och jag vet nu vad vänskap är.
Och jag mår så otroligt bra.
Thats bad
Jag kan inte fly
Jag kan inte rymma.
För alla skulle veta vart jag hade hamnat.
aaaah
Och jag behöver hjälp.
Jag behöver så mycket hjälp.
Men jag ber inte om det
som vanligt.
Jag är rädd
för framtiden
så jag försöker blunda för den.
Försöker binda fast mig själv vid elementet
för att inte växa.
.
Jag är bäst är det nån som är bättre?
Nä skåja!
Kim
My love
I will tell you my life, over and over again
Med en kvinna som alltid får mig att skratta.
Vi kommer från två olika världar
hon och jag.
Från två olika religoner
Vi är två olika fäger
med samma innehåll
samma tankar
samma värderingar.
Jag håller inte alltid med henne
vissa saker hon säger kan få mig att vilja himla med ögonen och gå därifrån
Men på någotsätt, får hennes meningar, mig ändå att vilja veta mer.
och meningen
I dissagre of what you say but i will defend to my death your right to say it
får helt plötsligt en mening för mig.
Hon är egentligen den enda som har rätt att veta min historia
som skulle förstå min kärlek och som skulle acceptera mina val, trots att hon med hela sitt hjärta hade velat välja en annan kärlek åt mig.
Men jag känner ändå
att hon är den enda som ska få veta.
och jag känner ändå
att jag ska berätta allt för henne.
Jag ska öppna mitt hjärta och låta henne bära min hemlighet innom sig.
Det blir liksom för tungt för mig, att bära på den själv.
Hon skulle kunna berätta för hela världen, hon skulle kunna avslöja mig,
hon skulle kunna förstöra för mig för att få mig till att välja någonting helt annat.
Men hon kommer inte göra det.
Jag känner henne nu.
Och jag ska berätta allt för henne.
Imorgon.
When You just know
Okänd avsändare, på en okänd blogg, till en okänd författare.
Man läser, man rynkar ögonbrynen, men man bara vet.
Man bara vet vem det är som har skrivit kommentaren.
Det är så konstigt, hur man kan förstå utan att veta, att man antar utan några bevis.
Det behövs liksom inte.
Man bara vet.
Jag kommer på mig själv från stund till stund att under en sektion av meningslösa klickningar (istället för att se de föreläsningar jag borde hänga med på) helt plöttsligt befinner mig på din blogg. Trotts alla år kan jag fortfarande känna mig förvånad hur lika vi är i grund och botten. vi är ifrån varandra månader och ibland år men vi stöter alltid på varandra i nått av världens mörka vägskäl.
Jag kan inte längre säga att jag vet vad som händer i ditt liv på samma sätt som jag inte uppdaterat dig om mitt. Men vet båda ett och annat om livet men vi behöver nog påminnas om det ibland, ingenting i livet är en förutbestämd väg, ingenting är oförändringsbart och ingenting annat än oss själva har rätten eller möjligheten att bestämma riktningen i våra liv. Vägen ut finns alltid närmare än man tror, det kan bara vara svårt att se den.
بلدي الملكة
dripp dripp dropp
dripp dropp
Droppen kom.
Rinner över
fyller rummet.
Översvämning, jag drunknar.
Droppen kom och rann över.
Men jag står kvar
under ytan
och kvävs.
ah
in och ut.
Vänta. Sova. Lämna prover.
omkring körd i sängen, lämnad i hallen.
Har varit på Sjukhuset totalt elva timmar nu.
Jag orkar inte ens gå.
I'll be back... Someday
Jag hade någonting viktigt att säga...
Men det tog för lång tid
så jag glömde bort det.
Jag lovar,
Det var faktiskt någonting viktigt...
Mhm
Så vet man inte vad man vill längre.
Eller...
Man vet vad man vill, och att man borde göra på ett visst sätt
Gå vissa speciella vägar.
Men man gör det inte.
Och varför gör man det inte?
...- för att man inte vågar.
För att man är rädd för konsekvenserna.
Rädd för att ångra sig.
Rädd för att få reda på, att man valde fel
Att man gick fel väg...
Man oroar sig så mycket så att man stannar kvar
och man struntar i allt det som man skulle ha gjort.
Men sen inser man, att just det var felet.
Att man stannade kvar.
Att man inte fortsatte på vägen.
Och helt plötsligt
är det försent.
Iam a queen.
"Hey! Guard! Can you check again!
Someone used to be closer to me, than me to me. Now she is far, she, instead sends medicine, cant think, cant breathe, I cant live, for me, she is more than oxigine. But I cant blame her, always busy.
She has to be so, She is a queen"
I love I love I love.
Missing you
Jag saknar dig!
Hey! Guard! Can you check again?
"Someone used to be closer to me, than me to me!"
Fucking Stupid girls
Det behövs inget smink eller smycken för de tänker ändå inte på dig
De ser ändå inte på dig i ögonvrån.
Klipp sönder dina stayup's
De är för fulla för att ta notis om dem.
Ingenting behövs
Ingenting märks.
Och de höga klackarna som smärtar i fotsulorna och förhoppningsvis skulle gett en bättre hållning
spelar ingen roll för det kommer antagligen hända någonting som gör att ni inte åker hem till sammans.
Och då bryr de sig inte om ifall du har kommit hem eller inte.
Och det där SMSet som bad om ett svar, så att de säkert visste att du hade kommit hem ordentligt, existerade inte ens.
För när du vaknar upp tidigt på morgonen och ser en svart, tom display inser du att det bara var en dröm
och att alla mardrömmar under natten lika gärna kunde vara på riktigt.
Nej
Inte slut.
Inte färdig.
Men så otroligt orklös.
Tanken på banan kartonger och bärande och slit igen
får min hjärna gång på gång
att stänga av
att försöka förtränga.
Igår kom minnen upp som jag inte tänkt på två somrar.
Jag hade glömt bort.
Men då kom de igen.
Och ingen ska någonsin få veta vad han har gjort.
Jag ska skydda
och bära det innom mig.
För alltid.
Get out!
Väggarna kommer rasa
Och taket kommer lyftas bort.
Så står jag här nu.
Och har en månad på mig
Sedan är himlen mitt enda tak.
Och jag oroar mig för Kim
Jag har separationsångest
Jag trivdes så bra här
och nu måste jag lämna det.
Var ska vi ta vägen nu?
What is it that keeps you here?
Mitt på gångstigen
Och upptäcker att man inte kan vända
Man kan inte gå tillbaka eller stanna upp.
Man står vid ett vägskäl och helt plötsligt måste man välja.
Man måste bestämma sig
Man måste välja en av dessa två vägar.
Och man vet var hjärtat vill gå
Man vet vad hjärtat vill ha
Men ändå är hjärnan så inställd på att allt ska vara som det alltid har varit
och man vågar inte släppa taget som det som fortfarande är.
Man vågar inte avsluta och gå vidare
och man vågar inte välja om det skulle bli fel.
Hjärtat vet, att det blir inte fel.
Kroppen orkar inte och vill inte stanna kvar.
Det finns två vägar, och man måste bestämma sig
Man vet exakt vilken väg man borde ta.
Ändå står man där
och funderar...
Det är så konstigt...
