Halili

Andhämntningarna i mitt öra
handen mellan mina lår.

Hans doft
Hans hud
hans lenhet
Hans andning.


Schh....!



Viskningar.
kvävda skratt i mörkret.
Fnittrande.

Förälskelse.
Åtrå.
Attration.

Picnic i Akalla igår med Mahnaz, Marjan, Khaled och Elaha.

-Elaha, vem är det där?
- Khaled.
- Nej alltså... Han i vitt?
- Ja, det är Khaled.
- Du skämtar?
- Nej har du blivit knäpp?! det är han!



Marjan
Din bror har blivit man!

Jeeeesus christ!!!!


Vi satt i gräst och åt grillat kött, pita bröd, potatis sallad och grönsaker.
Vi fem och två hundar.
I solen.

Det var så mysigt.

Jag har bestämt mig för att skriva klart min bok nu.
En av dem,
The good one.

Jag bestämde mig igår påväg hem.
Så jag satte mig ner klockan åtta på kvällen
och skrev tills fingrarna värkte.

Jag gick och la mig halv tolv...

AMR DIAB HAR FÖRSVUNNIT!!!

Min finaste slöjstjärt har försvunnit från sitt akvarium.

(på riktigt)

han finns inte någonstans och jag har letat överallt.

AMR DIAB är guldfärgad med lite vitt på sig och har svarta konturer runt hela kroppen och på stjärtfenorna.
Har du sett honom?

Hör av dig!

HITTELÖN!!

Jag ber min väns son att springa in och hämta min mobil. Och när han kommer fram och räcker mig den lägger jag ner den på bordet framför mig.
Mannen brevid mig synar mig.synar mobilen. synar mig igen.
- vad heter han?
Jag spänner blicken i mannnens ögon.hårt. självsäkert.
- vem. Svarar jag stelt.
sedan brister jag. Försöker snabbt vända ansiktet från honom innan jag bryter ut i ett leende, men det var försent.
- SÅ BRA var hon på att hålla masken! Utbrister han till alla i sällskapet. Så vad heter han?

Jag nämner hans namn och de vet vem han är.De känner igen namnet. historien. det förflutna.

Jag har fyra brännande blickar som ler mot mig

- THERESE!!
- va?!
Hennes röst som upprepat mitt namn får mig att hoppa till.
Rycker upp mig ur dagdrömmarna
drar mig tillbaka till verkligheten.
Hon ler
när hon upptäcker min metala frånvaro.

- Vart var du någonstans nu då? frågar hon retsamt och hon ler.
- Jag vet inte... Svarar jag och skrattar till. Hest, halvt leende. Någon annanstans, antar jag...

Jag var på vindö.

jag måste skriva av mig
för det blir så ensamt här ibland.

Det jobbiga är när man varit på fest
på fredag kvällen
och kommer hem sent på lördag eftermiddag
och inser
att man inte har någonting att göra.

Det är så ensamt
att inte känna någon i närheten
att inte veta var saker finns eller var platser ligger.

Man sitter framför TVn
går ut till köket för att röka
går tillbaka till TVn
och upptäcker att röksuget inte är tillfredsställt.

Rastlöst
ensamt
otåligt.

Jag äter mycket mer
när jag är ensam.

Egentligen är det ju inte så svårt.
Egentligen är det ju bara att ta några steg fram.
Sätta händerna vid hans kinder och tvinga ner hans blick till min.

Egentligen är det ju inte så svårt
att säga.
Hej! Du är det finaste jag vet och känner till! Du har någonting som jag sök så desperat efter hela mitt liv. Du är den som så generöst och givmilt bara gav mig, lät mig smaka försiktigt med tungan på det som du redan hade och som jag så gärna ville ha. Du var den som lät mig smaka, som lät mig bekanta mig med sötman, som blev glupskare och girigare av smaken och som tog emot varje gång du gav mig.

Sen vände jag ansiktet till när du försökte mata mig igen. Jag vände ansiktet till för jag kände att jag blivit fast, blivit beroende av smaken.

Jag försvann, i ett halvår.
nu är jag tillbaka
Och jag hungrar så desperat efter den där smaken igen!
Jag måste ha den!
Jag måste få känna den där ljuva sötmat igen!
Ge mig den!
Snälla ge mig den igen!

Vi har ju pratat om Barcelona hela tiden. Men så skickade jag istället ett sms till Marjan.
Paris, Marjan! Kärlekensstad! Finns det något ställe som passar bättre för dig och mig, än kärlekens stad?
Hon ringer upp mig igen och i hennes röst hör jag samma hysteriska upprymdhet som jag kände i min kropp när jag kom på idén!
- Paris! Skriker hon i telefonen! Va fan har vi inte tänkt på Paris tidigare för?!

Jag och min vackra kollega var på hovet i måndags på Twilight fan event!
Roligast och bäst med hela eventet var fan nog komikern Kodjo Akolor.

Ärligt talat.
Jag tycker det.
Han var faktiskt det bästa under hela eventet!

Hade Edward varit med hade det ju  varit en annan sak. Nu var det ju bara Bella och Jacob. Men de var också bra.
Hörde inte så mycket av vad dem sa, men de sa sägert något smart och väsentligt.

Hade stans lock för öronen när jag gick ner till tvärbanan. Detta tackvare 10.000 skrikande tjejer, men det var det värt!

http://www.youtube.com/watch?v=QY8lvjQJFwo&feature=related

BILJETTERNA BOKADE TILL ECLIPSE PÅ ONSDAG!
JAG LÄNGTAR EFTER ATT FÅ SE JUST DEN HÄR SCENEN!!!!

 


Hade världens bästa kväll igår med Bim och Marjan.
Vi satt nere vid vattnet i tre timmar innan vi börjada känna oss hungriga.
Så vi gick upp till mig och lagade mat och drack vin.

- Kan jag hjälpa till med något?
- Nej, Sitt ner och var tyst bara!

Vi åt och drack och satt på fönsterbrädan i köket och rökte.
Jonas kom förbi men gick och la sig eftersom han skulle jobba tidigt dagen efter.
Så vi satt kvar i köket, eftersom vi märkte att köket gav en bättre stämning än vardagsrummet.
Johanna och hennes kompis kom vid elva och stannade med oss ett tag innan de skulle ut på krogen.
Jag älskade att ha henne där!  Hon var så vacker och hennes ögon glittrade och hon var så fin och söt och gullig och snäll precis som alltid.

Där satt vi alltså, fem tjejer i mitt lilla kök.
En stor kandelaber på golvt med fem stearin ljus på.
Två ljus hänge på gardinstången...
tre värmljus på matbordet
två doftdjus på spisen
och två ljusstakar till vid diskhon.

Levande ljus överallt.
Lugn musik i bakgrunden
Fönstren vidöppna
skratt och skrik och prat
och med världens bästa tjejer runt mig!

Marjan.

Jag längtar
så mycket
efter att komma hem.
att titta på henne och att säga:

- Kom!


Nu drar vi till Barcelona!

Det är som om jag redan vet.
Det är som om jag redan gett henne ett namn.

Jag har gått igenom alltihop i mitt huvud.
Jag vet vad jag ger mig in på
och ändå inte.

Men det är bara en så konstig känsla det där
När man bara vet...

jag är sån
att när jag älskar
så älskar jag brinnande och vilkorslöst.
Jag överröser med uppskattning, åtrå och tacksamhet.

Jag förklarar krig mot de som hatar dig.
Jag försvarar dig mot allting hotfullt i ditt liv.

Jag är sån
som slänger mig framför ett skott för att rädda den jag älskar
och det är inte för en självisk insatts,
utan för att det är för mig en reflex av kärlek.
En handling utan tanke.

Jag är sån
som älskar till det gör ont.
Som finns kvar tills jag tynar bort
och som försvarar
till min egen undergång.

Nu när jag suttit ute på en av Roms alla uteserveringar och andats in den varma luften, sett mig omkring, lugnats av koman som den italienska maten gett mig,
så inser jag
att det är dags för mig att tala ut.
det är dags för mig att förklara.
att ge dig en chans att förstå.
att hjälpa dig i framtiden.
jag kan inte säga, just nu, om jag vill ha dig.
jag kan inte säga, just nu, om jag vill ha någon.
men jag måste få berätta om mina känslor och tankar.

jag vet att jag måste vara försiktig med dig.
väldigt försiktig, värna om dig, ha tålamod med dig.

Du är väldig skör, väldigt ömtålig.

och jag försöker, och försökte även då.

Jag har sett att du har haft ont i ditt liv. jag har tagit notis om att du är rädd och osäker och liten ibland.
så jag misstänker att du blivit sårad och lämnad ensam.
men jag hade inte tänkt göra så mot dig.
det var aldrig min plan.

Jag ville bara röra dig, vara med dig, skratta med dig.
Men du byggde upp en mur runt dig och framför mig.
- och du vägrade låta mig komma innanför.

så under hela den tiden som jag var med dig
så var det som att jag stod framför den där muren och kastade in kärek till dig,
men jag såg aldrig om du fick tag i den och jag märkte aldrig om du kastade tillbaka någon till mig.

If a fudpucker could puck fud,
how much fud could a fudpucker puck
if a fudpucker could puck fud?

Ytterligare två mörka ögon har uppmärksammat mig.
Jag sträcker på ryggen.
Reser mig.
Vandrar stolt, i solen...

Jag är uppmärksammad
Och jag vet om det
Och jag njuter.

Det är det jag behöver.

Kommetarerna från de läpparna lämnar en ovan känsla i mig.
En värme, en våg, en ilning.
Fyller mig
Fyller tomrummet.
Värmer isen
mjukar upp de vassa kanterna i mig.

Och de fräcka kommentarerna lämnar hetta på mina kinder.

Imorgon tar min syster studenten.
Min lilla syster.

Det är så sjukt...