Halili

Jag vill inte skriva här mer.

Jag vill inte att ni ska veta något om mig

Jag vill inte ha er kvar.

Usch...

Det är så sorgligt att ni inte förstår vilka ni är...

Men det räcker nu
Jag har fått nog.

På riktigt!

- Om evolutionen får alla arter att utvecklas till något bättre så att de lättare kan överleva betyder ju det att evolutionen i och med det gör det svåratre att överleva eftersom rovdjuren får svårare att typ jaga och hitta sitt byte, eftersom bytet ex ser giftigt ut

- Ja, men rovdjuren utvecklas ju också

-  -Ah, vilket betyder då att evolutionen är helt onödig

- för helheten kanske men inte för individen

 - ex grodans skinn blir mer och mer kammoflerat för den syns då inte bland löven och fågeln som vill äta den ser den inte. Fågeln utvecklas också på något sätt? Så att den ändå kan äta grodan... Varför ska då grodan utvecklas till något bättre om fågeln också utvecklas till något bättre?

- Nobody said evolution is logicall. Men allting utvecklas så då följer resten efter. Atomer ändrar form, skapar nya virus som vi måste utvecklas för att göra oss klara inför. Våra förfäder dog av vissa sjukdomar som vi får en gång om året och överlever. För att de utsattes och deras krippar lära sig viruset, hur de  skulle besegra det så får vi överleva det. Så vet våra kroppar nu exakt hur det ska besegras. Saker utvecklas för att ingenting står stilla. För att elektroner rör på sig och byter mönster så blir det en dopler effekt. SOm ringar på vatten. Någonting litet händer och resten följer med av bara farten.

Min sista arbetsdag.
Sen semester
Sen Nika

Ooooh!!

Hon hjälpte mig flyttstäda hela lägenheten.
Jag ville bjuda henne på den där mongoliska buffén som hon ville gå till,
som tack för hjälpen.
Jag betalade i smyg, och när hon kom på mig så sa hon till mig att det var onödigt.

Jag sa att jag bara ville tacka för att hon hjälpt mig.

Då blev hon arg och sa

JAG HJÄLPTE INTE DIG FÖR ATT VARA SNÄLL. JAG GJORDE DET FÖR ATT JAG VILLE!!



Mmm, Yeru!
JUST DÄRFÖR!!

Det passar inte mig
att vara ledsen och liten och svag.
Det gör verkligen inte det.

Det passar mig att vara den som är stark och pushande
den som reser sig upp gång på gång
Den som säger till andra att allting kommer bli bra

Det passar mig att vara den som aldrig gråter
Att vara den som torkar andras tårar
Att vara den som tar hand om alla svaga.


Det passar inte ER att jag är svag
För det finns ingen som är tillräckligt stark
eller tillräcklig tålmodig
att ta hand om mig, när jag väl behöver få bryta ihop...

Och så sitter man här
och inser
att halva sommaren har gått.
Tillochmed mer än halva sommaren.

Sen
när man väl inser det
så är det försent.

Det sorgliga är
att jag bara sitter här
och fortsätter vänta på att den ska börja...
och tiden bara rinner ifrån mig.

Jag var så arg på dig
för när jag gick ner för trappan i ultra super höga klackar och kort klänning, ansträngde jag mig till tusen för att försöka att inte göra bort mig med manliga rörelser eller snabba gester eller flänga runt och visa trosorna...
Du satt där borta och du såg på mig.
Du såg såg såg såg
Och jag såg tillbaka. Ja jag såg tillbaka. och det var jobbigt.
Men jag log. För av alla platser och tider och händelser i världen
så väljer Gud, ödet, livet, oss att mötas just här, så många år senare.

Men du vände bort huvudet när jag log och jag blev så förvirrad.
Varför tittade du på mig så länge för att sedan vända bort blicken?


"cafe, vilket cafe? och varför kom du inte fram och hälsade? Ja, Jag kommer ihåg att jag såg en väldigt söt tjej där... och jag har ju fallit för dig tidigare, så jag tänkte att det då måste ha varit du"


Min syster sa någonting smart.
Hon sa någonting om att man får välja att se gåvan som den är och inte se bakom den efter anledningar eller baktankar, för då förstörs gåvan.
Jag väljer att se den så här.
Och det känns bra.

Det är inte så många som jag skulle dö för just nu.
Men det finns några få.

Min syster
hon ler och skrattar och vi skämtar.
Hon finns.
Jag dör för henne.

Min mamma
saknar min mamma så mycket.
Längtar efter henne som ett litet barn.
Jag dör för henne.

Och så finns det Yeru
Som jag inte kan förstå mig på
som säger
"klart jag hjälper dig flyttstäda. Jag VILL städa hos dig"
Som skickar meddelanden till mig och säger
"jag är med dig från början till slutet"
som påminner mig om att det här är början på ett nytt liv...
Flätorna, alltså...
Ha!

Ibland finns det för mycket kärlek för en ensam människa att hantera