ÄLSKLING!! BIT MIG!!!



(hehehe... Dont tell my husband...)

orchidéer

Jag ska till mamma idag.
Jag ska packa ner mina studentglas och mina gamla kameror och den svarta glasskåpet jag fått av min moster för länge sen.
Jag ska packa ner det och få det hemkört av mamma
Sen ska vi på IKEA i morgon och jag ska köpa allt fint jag vill ha till min och min älskades hem.
Vårt hem.

Jag letar efter en orchidée att ha i vardagsrummet.

Vår orchidée i vårt vardagsrum

Farsan är min morfar

Jag ska på bio idag och se Farsan med mamma och mormor.
Det är mormors present.

Jag har inte ens sett trailern för den.
Men vi ska se filmen ändå för vi liksom vet att den kommer vara bra.
Vi liksom vet att det är min morfars karaktär i huvudrollen.
Det är liksom han.
det är liksom vi
vår familj.
Vi bara vet
och det är därför vi kommer skratta.

Fikade med kim

Bara så ni vet
så har jag kommit tillbaka

Jag var och fikade med kim på John Christ förra veckan.
En chailatte och en kopp kaffe med mjölk utan socker.
Visste jag väl!

Jag fikade med kim
så jag är tillbaka!

Im back

För tre månader sedan meddelade jag er om att jag skulle försvinna.
Inte dö.
Men försvinna.

För tre månader sedan talade jag om för er att jag var tvungen att överleva.

Så jag flyttade långt bort.
Jag stängde av mobilen
jag klickade ner MSN.
Jag slutade skriva.

Och jag lovade att jag skulle höra av mig snart igen.
Jag skulle komma tillbaka till er så fort jag orkade.

Det har gått tre månader nu.
Nu är jag tillbaka.

Jag är redo att leva i verkligenheten igen.

Mitt Namn

Jag har stabiliserat mig.
Jag är trygg.
Det jag sökt så desperat efter i ett år är nu äntligen mitt.
jakten är över.

Det står nämligen mitt namn på ytterdörren till lägenheten nu.

Förlåt mig, Kim!

Jag är tillbaka nu.

Jag har återhämtat mig.

Jag sa inte upp kontakten med någon direkt...
jag slutade bara höra av mig.
Jag behövde det, för att överleva.
Förlåt mig.

Och jag upptäckte, att den som mest gjort sig förtjänt av min vänskap
var den som fortsatte höra av sig trots att jag inte orkade svara varje gång.
Jag svarade så gott jag kunde, så gott jag orkade.
Men han gav inte upp mig.

Förlåt mig.

Men jag vet också nu att du är den som är värd mest.
Att du är den, vars kärlek är den renaste och minst förfalskade.
Du gav inte upp mig.
Och jag ska aldrig ge upp dig igen.

Förlåt mig, Kim!

RSS 2.0