Hejdå Jonas...

Vi drog ut på avskedet så långt att det tillslut inte fanns mer tid för ens en sista kyss.
Han sa inte hejdå innan han gick.
Men hans läppar sa det och så mycket mer.

Han åkte i morse.
Han drog händerna över mitt ansiktet
och genom mitt hår.
Han klappade mig och såg på mig
och jag gömde mig under täcket så att han inte skulle se att jag grät.
Igen.

Jag såg honom genom fönstret.
Hans rygg såg inte alls glad ut.
Det såg inte alls ut som om han skulle åka till ett varmt och skönt land för att bada, dricka öl och ha semester.
Han såg bara ledsen ut.
Och det tyngde mig ännu mer.

Jag la mig i sängen
Men jag grät inte mer.
Jag somnade om.

Och när väckarklockan ringde i morse vaknade jag upp ensam i en lägenhet som jag aldrig tidigare vaknat upp ensam i.
Jag satt på sängkanten och väntade i fem minuter.
Och när de fem minuterna hade gått
så tänkte jag

Att nu lyfter hans plan...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0