Halili

I drömmen sitter i i pianorummet på jobbet, jag är lugn, som om jag vore likgiltig, fast utan alla de där negativtladdade känslorna.
Min chef är också lugn. Dumlugn. Hon säger att ho tycker att jag ska byta jobb, att jag är för fäst vid henne.
Jag frågar, ointresserat, men trevligt, vad hon menar, och hon tar upp en gul postit lapp och visar den för mig.
Det står att Jacob ska gå hem, det är jag som skrivit den, och i hörnet står det med små bokstäver "jag gillar dig"
- Sånna här saker, tillexempel... Säger chefen och tar tillbaka lappen. Hon menar att jag inte måste bry mig så mycket om henne, att det inte ä'r så bra om vi tycker om varandra.
- Det är svårt, det här...
- Vilket då? undrar jag.
- ja, man ska inte jobba ihop om man är släkt.
Och hon säger att det här med att jag tycker för mycket om henne har pågått för länge, och att marianne håller med om det.
- Vad har Marianne med det här att göra?
- Ja, det var hon som sa det till mig... Att det pågått för länge.
- hur länge?
- Sen du började här...
- Men det är ju tre år sedan!?
- Ja.
- Varför har ingen sagt något tidigare?
- Nej för att vi inte ville göra dig ledsen...
- Så då sparkar du mig nu istället eller?
Jag är helt lugn och obrydd och vårt samtal är lugnt och helt fritt från känslor.
Hon söäger att hon inte sparkar mig, men att man kan se det som att hon tycker att jag ska byta jobb istället... Att ja ska söka till det där andra jobbet.
Jag förklarar för henne och frågar om hon verkligen förstår att hela den här verksamheten kommer rasa samman om jag slutar, och hon säger att hon vet, men att vi löser det med Yerusalem...
Jag mumlar till svar och tänker på hur jobbigt det kommer bli att berätta för mamma och jonas att min egen faster har sparkat mig... Nåja, itne sparkat... Men bett mig söka nytt jobb... och hur jobbigt det kommer bli att fundera ut om jag vill jobba kvar i 2 månader eller om jag ska vara hemma och chilla medans ja söker nya jobb.
Chefen avbryter mina funderingar med att förklara att hon ändå inet kan ge mig så bra lönehöjning, bara någon  hundralapp, ett hundra kanske...
Jag frågar henne om allt slit jag har gjort det senaste året varit förgäves och hon svarar att det var det nog.
Okej.
Vi reser oss upp, tar i hand och går lungt ner till köket där de andra är.
vi är obrydda.
och jag tänker att
imorgon ska jag träffa John...