TU MATAUEMAN ASTI

Minns du...?

Oh..!
var ska jag börja...!

Ska ja börja med bron vi stod under och rökte på lunchrasten
Minns du kryddorna? De där man kunde öppna på andra sidan när den var tom och så blev den full igen? Ha!
Minns du när vi blev inkallade till rektorn, din apa! Det var ditt fel!
När vi gick genom stan och jag stannade upp och tittade på de fasttejpade affischerna
- I want that one.
och du gav mig det jag ville ha...

När vi gick genom södertälje och sjöng
när vi låg på bryggan och såg på stjärnorna
"Oh, no! You should see me without mascara"

Minns du när vi piercade din tunga
och när vi piercade min tunga
och när vi piercade min näsa

Vi sprang genom skogen med kameror och tjocktröjor under våren.
Vi levde och andades och skrattade
oh vi hade lyckliga stunder, didnt we?
Persiska sånger, vit ost på egyptiskt bröd med honung och te.

Vi har dansat magdans och åkt en röd svarttaxi
vi har fått panikångestattacker och letat gråtandes efter Kim
Vi har funnits jämt, men nu försvunnit från varandra
och jag är ledsen för det. Men jag tror inte att det är föralltid, jag tror att det bara är en period i våra liv då vi har en paus från varandra...
Jag är säker på det.

Minns du när jag skrev den där texten till dig..
Om fotoalbumet?
Det under din arm som du bar när du gick ifrån mig...
En metafor.
Bilden av mig blev suddig i ditt album och alla andra var skarpa och klara.
Jag fanns där, kvar, under din arm, i ditt album, men fotot har gulnat, blekts... det saknar fokus och skärpa...

Vi kanske därför måste ta en ny bild
inte idag
inte imorgon
för det har vi inte tid med.
Vi är fortfarande på rast
har en paus
och vi behöver det.
Inte för att vi behöver vara ifrån varandra av någon speciell anledning, men för att det kommer perioder i ens liv då man måste göra andra saker, träffa nytt folk, älska nya människor, ändra banor i livet... och det är väl en sån period vi har nu...
Men en dag
kanske inte snart, men en dag, tids nog
så måste du ta en ny bild av mig och klistra in den i ditt album igen, så att jag finns där, mer tydlig, mer fokuserad, mer skarp.

Jag måste vara en liten droppe blöt färg i ditt liv
annars torkar jag ut.

DU ÄR MIN MÅNE
Marjan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0