Halili

Han tycker en sak, och jag håller inte med. och jag vill inte hjälpa till.
Och jag höjer rösten, jag höjer axlarna, skjuter fram hakan och gestikulerar med armar och händer.
Jag är upprörd och jag klagar med hög röst på att, han lyssnar inte på vad jag vill. Han förstår inte vad jag menar och han respekterar inte mina känslor.
Jag går runt och beklagar, jag visar att jag är upprörd och han...!
Han!

...Han sitter i soffan. Så lugn och stilla. och bara sitter där.
Sedan höjer han blicken, ser på mig och säger.
- Jag förstår att du tycker att det är jobbigt.


Och dagen efter, när jag sitter på jobbet och tänker kan jag inte undgå att visa min tacksamhet:

Jag tänkte på hur du var igår, och ofta när jag tänker, så blir jag så lättad över att det är Dig jag bor med.
Du kompletterar mig så bra.
Du lugnar mig när jag blir hysterisk och skämtar med mig när jag är ledsen
och jag älskar dig för det!