Halili

Min sista arbetsdag.
Sen semester
Sen Nika

Ooooh!!

Hon hjälpte mig flyttstäda hela lägenheten.
Jag ville bjuda henne på den där mongoliska buffén som hon ville gå till,
som tack för hjälpen.
Jag betalade i smyg, och när hon kom på mig så sa hon till mig att det var onödigt.

Jag sa att jag bara ville tacka för att hon hjälpt mig.

Då blev hon arg och sa

JAG HJÄLPTE INTE DIG FÖR ATT VARA SNÄLL. JAG GJORDE DET FÖR ATT JAG VILLE!!



Mmm, Yeru!
JUST DÄRFÖR!!

Det passar inte mig
att vara ledsen och liten och svag.
Det gör verkligen inte det.

Det passar mig att vara den som är stark och pushande
den som reser sig upp gång på gång
Den som säger till andra att allting kommer bli bra

Det passar mig att vara den som aldrig gråter
Att vara den som torkar andras tårar
Att vara den som tar hand om alla svaga.


Det passar inte ER att jag är svag
För det finns ingen som är tillräckligt stark
eller tillräcklig tålmodig
att ta hand om mig, när jag väl behöver få bryta ihop...

Och så sitter man här
och inser
att halva sommaren har gått.
Tillochmed mer än halva sommaren.

Sen
när man väl inser det
så är det försent.

Det sorgliga är
att jag bara sitter här
och fortsätter vänta på att den ska börja...
och tiden bara rinner ifrån mig.

Jag var så arg på dig
för när jag gick ner för trappan i ultra super höga klackar och kort klänning, ansträngde jag mig till tusen för att försöka att inte göra bort mig med manliga rörelser eller snabba gester eller flänga runt och visa trosorna...
Du satt där borta och du såg på mig.
Du såg såg såg såg
Och jag såg tillbaka. Ja jag såg tillbaka. och det var jobbigt.
Men jag log. För av alla platser och tider och händelser i världen
så väljer Gud, ödet, livet, oss att mötas just här, så många år senare.

Men du vände bort huvudet när jag log och jag blev så förvirrad.
Varför tittade du på mig så länge för att sedan vända bort blicken?


"cafe, vilket cafe? och varför kom du inte fram och hälsade? Ja, Jag kommer ihåg att jag såg en väldigt söt tjej där... och jag har ju fallit för dig tidigare, så jag tänkte att det då måste ha varit du"


Min syster sa någonting smart.
Hon sa någonting om att man får välja att se gåvan som den är och inte se bakom den efter anledningar eller baktankar, för då förstörs gåvan.
Jag väljer att se den så här.
Och det känns bra.

Det är inte så många som jag skulle dö för just nu.
Men det finns några få.

Min syster
hon ler och skrattar och vi skämtar.
Hon finns.
Jag dör för henne.

Min mamma
saknar min mamma så mycket.
Längtar efter henne som ett litet barn.
Jag dör för henne.

Och så finns det Yeru
Som jag inte kan förstå mig på
som säger
"klart jag hjälper dig flyttstäda. Jag VILL städa hos dig"
Som skickar meddelanden till mig och säger
"jag är med dig från början till slutet"
som påminner mig om att det här är början på ett nytt liv...
Flätorna, alltså...
Ha!

Ibland finns det för mycket kärlek för en ensam människa att hantera

Jag är så jävla klar!
Jag är så jävla fylld med glädje inför det som ska komma
Jag är så nyfiken och inne för det här och så jävla PÅ

tunga plastpåsar påväg hem fyllda med nya kläder.
Svarta höga skor.
Öl i eftermiddagssolen med sällskap av leende ansikten och höga skratt och mycket prat.
Efterlängtad kärlek som möter mig ikväll. Sedan länge förlorad, återfunnen, förlorad igen, och återfunnen, men aldrig bortglömd. Aldrig någonsin.

Jag längtar efter Min Sol nere på västkusten. Hon väntar på mig.
Vi ses snart. och då ska vi dansa och filosofera och analysera och le och fråga och besvara igen.
Precis som innan.

Jag behöver ha dig. Föralltid.

Jag är aldrig ensam.

Ett lila ljus och en gul, varm sol kröp fram under mina ögonlock.
Inga bilder. Bara värmen och förnimmelse av detta.
Jag vet vem det är som hälsar på i mitt pyske. I mina tankar.
Jag värms. Men intutionen säger snabbt att någonting inte är som det ska.

Du som varit så otroligt modig och duktig, du är väl inte ledsen?

Meddelande fyllda av kärlek och tanke mitt i natten.
Svar som sänds tillbaka på en gång.
Det lila ljuset och den varma solen har varit ledsen.
Hon erkänner det jag sekunderna innan har befarat.

Hon sörjer igen. Och jag måste låta henne göra det.
Det är bara så jobbigt att hon gråter över någon som verkligen inte förtjänade henne...

Och det är så ironiskt, att jag själv för några dagar sedan fick höra exakt de orden till mig själv...

Ja det är nu man märker vilka som är ens vänner
och vilka det är som låtsas vara det.

Jag bryter upp.
Här och nu.

Kände magontet explodera i mig när hon kom in.
aj aj aj aj aj aj aj aj
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ DET GÖR OOONT!!!


Det gör så förbannat ont i magen av all oro och nervositet.
Jag sitter på helspänn. Beredd att flyga upp när som helst, beredd på slag och sparkar och spott i ansiktet.
Det kommer aldrig
jag vet att det aldrig kommer.
Men jag är beredd att vilken sekund som helst försöka fly.

och sen
när hon försvinner ut genom korridoren, jag hör dörren slå igen, vänder jag mig till tjejen brevid.
- Det försvann. Baara sådär! Magontet är helt jävla borta!


Jag är så jävla färdig med det här jobbet!!!

En och en halv timme kvar på jobbet.
Tre barn
Stekhett

Låt mig få lägga mig ner ett tag...

Jag har ansvar för alla tankar jag tänker om mig själv.
Jag skapar mig själv genom de tankar jag har om mig.
Jag skapar mig själv dag för dag.

Hur mitt liv ter sig är ett resultat av mina tankar

Mitt förakt till andra är en signal till mig själv om min egen oförmåga att acceptera och älska något hos mig själv.
Syftet är att dölja en rädlsa jag känner.

Orsaken till mitt förakt finns i mitt sinne ingen annan stans, det är bara där, i mitt sinne som jag kan bli av med mitt förakt.
Det är bara där det finns.

Jag kan ändra alla tankar som skadar mig.

Jag satt på en trätrappa
men en sedan länge förlorad och återfunnen vän
och vi ser ut över stockholm.
Vattnet, husen, ljusen.

Hela stockholm är under mig
framför mig står stadshuset.
Han jobbade där en gång.
Och jag kommer på mig själv med att stanna mina tankar där.

Jag sitter inte och saknar och letar efter förlorade minnen eller gömda känslor.
Jag sitter med min vän, ser ut över det otroligt vackra framför mig
och det enda jag tänker på
är hur fint det är
hur bra jag mår

Inte en enda tanke får mig att tänka efter
om jag mår bra eller dåligt

och jag berättar det för min vän
som ser tillbaka ut
berömmer mig
och låter mig vara så,
i min stilla stolthet


Ludvig.
♥

Säger att du blir glad och att det var fint och det är jätte bra
och jag känner ruset genom mig
lycka över att du är lycklig.

Ja, jag får ett rus då
när du mår bra.

Jag saknar dig så mycket hela tiden
och jag vet inte varför
kanske för att du verkligen har bevisat nånting för mig nu...
Att den enda man kan lita på är sig själv