Så som fönstret

Det är så jag är.
Det är mitt fel.
Förlåt.


Jag har stängt ut alla.
Verkligen Alla.

Utom Mamma och syster.
Resten är blockerade.
Jag svarar inte när de ringer
Jag öppnar inte när de knackar på
Jag hör inte av mig

Jag orkar inte.
Jag vet att jag kommer gå sönder om jag gör det.
Därför håller jag mig undan.
Därför blockerar jag.

Annars går jag sönder...
Brister...

Så som fönstret ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0