Halili

- Tack, du är mitt hjärta.
- Och mitt hjärta är ditt.

Balkongbordet var full med mat och mousserande vin
och vi satt och pratadeom allt och ingenting, precis som vi alltid pratar om allt och ingenting.

Vi gick in och åt ännu mer.
Vi åt och åt tills vi var tvugna att lägga oss ner i min säng och vila för att kunna äta ännu mer sen.
Vi vilade och vi andades samtidigt.

Du är min kärlek, Marjan.
Min renaste kärlek.

När vi låg och vilade och pratade och skrattade
ringde telefonen.
Det var min andra kärlek.
Jag har två.
och på något mystiskt vis
äger dem mitt hjärta lika mycket.
Min rena kärlek tyckte att jag lät töntig när jag pratade.
hon sa att hon inte var van vid att höra mig prata så tjejigt med någon.
och hon satte fingrarna mot tinningen och sköt av ett skott, ett skott av luft och svag irritation.
Men sen log hon, fastän hon skämdes över mig, så log hon.
Och jag kysste hennes fingrar och vi gick upp, in i mitt kök och stängde dörren.
Vi drack kaffe och åt ost och vindruvor och baklava.
och det var bara hon och jag i mitt kök i vårt älskade Fisksätra.
Hon målade Nefertiti på mitt fönster och jag lämnade henne på perrongen när tåget kom
och jag gick hem i regnet
till min älskade lägenhet
i mitt vackra, trygga Fisksätra.

Ibland älskar jag henne så mycket så att mitt hjärta vill sluta slå.