Halili

Måndag: Middag tillsammans med farmor och min kusin. En Tack-för-tysklandsresan-middag från mig och min kusin, eftersom farmor bjöd oss till Tyskland när vi var 14,15 år. Vi tackar för det nu.
Det var jätte trevligt, farmor gick ganska fort, men min kusin stannade kvar och vi satt på min balkong,lyssnade på musik, drack vin och pratade.
Det var så länge sedan vi pratade
och det var så skönt att ha henne nära igen.
Vi träffas varje dag, men det är inte som när vi var små.
När vi var syskon och kusiner och vänner.

Jag vill ha det så
Jag vill ha min kusin
inte bara min kollega.

Tisdag: Jag övningskörde med pappa efter ett bra tag igen, stelt som satan i början men det gick bra.

Onsdag: Åkte till Hemligheten och vi satt ute på kvällen och pratade, tog en promenad med hunden ner till Trollan och åt pastasallad och drack Juice.

Torsdag: Kommer hem efter jobbet och sätter mig i köket för att äta soppan som jag gjort dagen innan. Det är ett tyst kök i en tom, tyst lägenhet. Jag sitter i köket och ser på de två stolarna vid bordet. Jag tar en tugga, öppnar coca cola burken och dricker. Lyssnar, hör tickandet från klockan över dörren. Och jag tänker på att Kim nog snart kommer hem.
Jag känner mig sorgligt ensam. I mittkök med två stolar.
Sen piper det till fråpn mobilen och jag rusar upp.
Ett pip från mobilen betyder att någon vet om ens existens. Att någon precis tänkt på en. Att någon vill säga en någonting.
Det är Kim.
Han sover hos Janne i natt.
Och det gör ingenting, tänker jag. Jag blir inte så nervös som jag brukade bli över att vara ensam i den här lägenheten, inte längre, det har blivit mitt hem nu.
Men jag sätter mig ner och smakar på soppan. Den är inte lika god som igår. Jag lyssnar på tickandet.
och står inte ut  mer.
Jag häller ut soppan och sätter mig framför datan.
- Men kom hit till mig förresten!
och jag åker på en gång och han reser sig upp för att krama mig när jag kommer och jag luktar på honom och lutar mig mot honom och han håller mig.

Fredag: Skulle ha träffat Thommy och Elin och Hemligheten, men Hemligheten bad mig komma över innan vi drog till THommy. Så vi satt i hans kök och pratade och lekte med hunden och studerade katten och var var så skönt. Så lugnt. Så avslappnat.
De är som Min familj, fast mycket lugnare.
Och jag älskar Min familj.
Jag ringde upp Kim när klockan började bli mycket eftersom jag inte hade pratat eller sett honom sedan onsdag morgon.
- Heeeej Gumman!
- Hej! Var är du någonstans?
- Jag är på Jannes skiva! Var är du?
- Hos Hemligheten.
- Är du?
- ja.
- Fan Tezzie... Du vet vad jag... - är du kär?
- Va?
- Är du kär i honom?
- Nej! Eller ja... Eller nja... Alltså... Eller jag vet väl inte
- Du vet vad jag tycker om det där.
- Ja jag vet. Men det är faktiskt bra nu.
- Lovar du?
- Ja. Det är faktiskt jätte bra. Kim, Jag lovar!
- Okej. Om du är glad så.
- Ja det är jag.
- Dåså! Kommer du hem?
- Ja det tror jag nog.
- Okej, då ses vi ikväll då.
- ja jag tror det, fast jag vet inte.
- haha! Nej men jag ringer dig när jag är påväg hem.

Thommy svarade inte när vi rinde, så vi gick och la oss sent på kvällen.

Lördag: Vaknade upp och Han ligger brevid mig och är varm och lugn och han andas nära mig. Vi går upp och äter frukost och jag frågar om jag får ett mjukt bröd också men jag fick inte det. Bara svenskar får äta mjukt bröd.
Åker hem efter en timme för att fixa mig. Han frågar om jag inte ska stanna kvar men jag måste gå till Jannes studentmottagning.
VI åker till Fiskis och jag ser runt omkring mig på husen och vägarna och folket.
Här ska jag alltså bo snart.
Vi träffade Sarah och Peter där. Åt smörgåstårta och pratade.
De drog på fest ute i Värmdö men jag orkade inte följa med. Jag hade något viktigare att göra.
Så jag åker till Hemligheten igen och vi sitter och pratar ute i natten med hans kompis. Och jag sitter med hans vinterjacka på mig och hans täcke runt mig och jag lutar huvudet mot kanten och blundar.
Det räcker så för mig,
Det räcker att sitta inlindad i hans täcke och bara höra hans röst. Att veta att han är en halv meter ifrån mig.
Det räcker för mig.
Det är tillräckligt för mig.
Att bara vara medveten om att han finns där.