Halili

Kim ringde.
Fina Kim.

Jag vet vad han vill, han vet att jag kommer neka, men han ringer ändå, och jag svarar ändå.
Vi vet redan, båda två, hur samtalet kommer se ut.
Ändå slutar vi aldrig ge upp varandra.
Det är så kärleksfullt.
Det är kärlek utan svek, utan sorg.
Bara ren och oförfalskad kärlek.

Jag svarar.
Han är överdrivet glad
Bara för att han vet att jag inte orkar vara det.
Därför är han glad, och han frågar inte det han vill fråga, han talar om för mig vad han ska göra ikväll
talar om för mig vad jag borde göra ikväll.
Att jag borde följa med honom.

Du är ledsen.
Du har varit ledsen alldeles för länge nu.
Du måste komma ut, ha roligt och glömma.

Jag svarar att jag vet.
Han säger att jag ska le mer när jag pratar med honom i telefon.
Så jag ler, stort och falskt
och han blir glad.
Han ber mig fixa mig och göra mig klar och ringa om en timme.

Så Jag ljuger och Jag säger att jag ska.