Nej

Inte trött.
Inte slut.
Inte färdig.


Men så otroligt orklös.

Tanken på banan kartonger och bärande och slit igen
får min hjärna gång på gång
att stänga av
att försöka förtränga.

Igår kom minnen upp som jag inte tänkt på två somrar.
Jag hade glömt bort.
Men då kom de igen.

Och ingen ska någonsin få veta vad han har gjort.
Jag ska skydda
och bära det innom mig.

För alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0