Kim... för 325:e gången...

Jag tänker tillbaka till helgen
Tänker tillbaka till landet.

När vi satt vid stranden
han och jag och pratade.

På varsinn handuk med varsin läsk i solen.

Han fyller ut min ensamhet
Han fyller ut ihåligheten i mig så att det inte får plats med någon sorg.
Han låter mig stödja mig mot honom
Han låter mig luta mig mot honom
när jag har svårt att gå.
Han bär mig
genom mörkret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0