Halili

jag träffade henne idag.
min förlorade kärlek.

Hon tittar inte längre på mig med kärlek i blicken.
Hon har mycket annat för sig
hela tiden.
Mycket männniskor om sig. Mycket saker omkring sig.

mitt i allt det
försvinner jag.

Jag tror att jag blir mer och mer suddig i hennes album. Mitt ansikte är inte längre i fokus. Jag är oskarp och suddig.
Men jag tänker, att det är hennes väg genom livet. Det är nåt som hon inte rår för. Hennes liv ger henne andra  vägar att gå, än de jag vill att hon ska gå.

Hon går ifrån mig
hon följer inte min väg.
Hon har fotoalbumet under armen.
Där nånstans är jag.

Jag finns fortfarande kvar, trots att jag inte är skarp och klar längre. Så finns jag fortfarande nånstans där, under hennes arm, nära hennes hjärta.

Och jag är tacksam för det iallafall.
Ärligt!