Halili

Jag var så arg på dig
för när jag gick ner för trappan i ultra super höga klackar och kort klänning, ansträngde jag mig till tusen för att försöka att inte göra bort mig med manliga rörelser eller snabba gester eller flänga runt och visa trosorna...
Du satt där borta och du såg på mig.
Du såg såg såg såg
Och jag såg tillbaka. Ja jag såg tillbaka. och det var jobbigt.
Men jag log. För av alla platser och tider och händelser i världen
så väljer Gud, ödet, livet, oss att mötas just här, så många år senare.

Men du vände bort huvudet när jag log och jag blev så förvirrad.
Varför tittade du på mig så länge för att sedan vända bort blicken?


"cafe, vilket cafe? och varför kom du inte fram och hälsade? Ja, Jag kommer ihåg att jag såg en väldigt söt tjej där... och jag har ju fallit för dig tidigare, så jag tänkte att det då måste ha varit du"


Min syster sa någonting smart.
Hon sa någonting om att man får välja att se gåvan som den är och inte se bakom den efter anledningar eller baktankar, för då förstörs gåvan.
Jag väljer att se den så här.
Och det känns bra.