Halili

Jag satt på en trätrappa
men en sedan länge förlorad och återfunnen vän
och vi ser ut över stockholm.
Vattnet, husen, ljusen.

Hela stockholm är under mig
framför mig står stadshuset.
Han jobbade där en gång.
Och jag kommer på mig själv med att stanna mina tankar där.

Jag sitter inte och saknar och letar efter förlorade minnen eller gömda känslor.
Jag sitter med min vän, ser ut över det otroligt vackra framför mig
och det enda jag tänker på
är hur fint det är
hur bra jag mår

Inte en enda tanke får mig att tänka efter
om jag mår bra eller dåligt

och jag berättar det för min vän
som ser tillbaka ut
berömmer mig
och låter mig vara så,
i min stilla stolthet


Ludvig.
♥