En och en halv timme kvar på jobbet.
Tre barn
Stekhett

Låt mig få lägga mig ner ett tag...

Jag har ansvar för alla tankar jag tänker om mig själv.
Jag skapar mig själv genom de tankar jag har om mig.
Jag skapar mig själv dag för dag.

Hur mitt liv ter sig är ett resultat av mina tankar

Mitt förakt till andra är en signal till mig själv om min egen oförmåga att acceptera och älska något hos mig själv.
Syftet är att dölja en rädlsa jag känner.

Orsaken till mitt förakt finns i mitt sinne ingen annan stans, det är bara där, i mitt sinne som jag kan bli av med mitt förakt.
Det är bara där det finns.

Jag kan ändra alla tankar som skadar mig.

Jag satt på en trätrappa
men en sedan länge förlorad och återfunnen vän
och vi ser ut över stockholm.
Vattnet, husen, ljusen.

Hela stockholm är under mig
framför mig står stadshuset.
Han jobbade där en gång.
Och jag kommer på mig själv med att stanna mina tankar där.

Jag sitter inte och saknar och letar efter förlorade minnen eller gömda känslor.
Jag sitter med min vän, ser ut över det otroligt vackra framför mig
och det enda jag tänker på
är hur fint det är
hur bra jag mår

Inte en enda tanke får mig att tänka efter
om jag mår bra eller dåligt

och jag berättar det för min vän
som ser tillbaka ut
berömmer mig
och låter mig vara så,
i min stilla stolthet


Ludvig.
♥

Säger att du blir glad och att det var fint och det är jätte bra
och jag känner ruset genom mig
lycka över att du är lycklig.

Ja, jag får ett rus då
när du mår bra.

Jag saknar dig så mycket hela tiden
och jag vet inte varför
kanske för att du verkligen har bevisat nånting för mig nu...
Att den enda man kan lita på är sig själv

Det var nu när jag började tänka efter
som jag kom på att det hela bara handlar om avundsjuka... Svartsjuka... what ever...

Dina ord i mina öron:

-Du vet att jag aldrig gillade honom speciellt mycket...
-Nej Kim. Jag vet det.

(Det syntes i hela din kropp när du kom och hämtade mig, söndergråten i sundbyberg)

 Men Du har aldrig gillat de som jag lärt mig att älska.

Men Det är inte hat det handlar om, eller avsky eller ogillande.
DET ÄR AVUNDSJUKA, KIM!!!

Du är bara avundsjuk

för du tror att DEM helt plötsligt ska bli viktigare för mig än vad DU är!

- Vi kan annars åka till fjäderholmarna. Fan vad kul. och gå runt där och typ äta... Och nästa gång kan vi ju grilla, ska vi inte göra det? ska vi inte grilla? ELLER Så tar vi MED OSS picknick till fjäderholmarna, och så grillar vi DÄR!'

- Alltså... Ta det lungt..!


DU ÄR FAN...
ÄH JAG VETTE FAN VAD.
MEN DU ÄR BRA DU, YERU.
OCH DU KAN OM DU VILL.

Jag är inte arg.
Om jag tillåter mig att vara arg på dig så har jag förlorat mig själv
jag har gjort mig själv till offer
och det tänker jag inte göra
det tänker jag inte göra.

Men jag vill bara tala om för dig
att min morfar

Min kloka, gamla morfar, men ljusa bruna erfarna ögon
som har sett så mycket ont i sitt liv, och så mycket skönhet i sitt liv,
ändå ser på mig med en blick som gör att jag måste titta bort
avvika.

Jag kan inte se en sådan respektfull man
se på mig med så mycket smärta över min sorg

Han är inte arg på dig för att du fått mig att gråta
eller för att du valt att gå en anna väg.

Han har förståelse för dig.
Han respekterar dig
Han skulle aldrig någonsin säga ett ont ord eller tänka en ond tanke om dig.

Men han ser på mig när jag sitter framför honom. Och han avskyr bara det onda som finns i världen, som gör att sånna som jag blir sårade. Som gör att hans familj gråter.

-Alby cassé geddo. Mitt hjärta är trasigt.
- Le?
- Hobak, Geddo... Hobbak...! kärlek...
- Ah Teresa! Kärlek finns överallt, en vacker dag så kanske du slutar som jag, och flyttar till portugal...
- Ya salam, Geddo! Bortuqal!?

Han bannar mig med fingret. Sedan ler han.
Man vet aldrig vad Gud vill.

Jag låter honom tro.
Jag låter honom säga det han säger och jag låter honom tro att jag köper hans skämt.
Portugal? Allvarligt?

Min fina morfar.
Vad skulle jag göra utan dig!