Halili

Nu vill jag gnälla
Så låt mig göra det!

Jag har ont när jag går.
Imorse när jag tog sprutan fick jag hugga in den fyra gånger innan jag fick in den i benet. (Jag måste ta blodförtunnande medel som man själv får ge genom sprutor i mage eller lår i en vecka efter operation)
Senare kände jag vätskan långt efteråt i benet och det var väldigt obehagligt.

Jag gick ut och promenerade i slingan och ja går fortfarnde som en gravid pensionerad neanderthalare!

När jag kom hem märkte ja att jag blödde hur hålet där nålen tagits in så jag baddade med bombull och lät det sitta kvar läge.
När jag sedan gick på toa föll bomullen av och hela den var röd av blod på båda sidor.

DET VAR ÄCKLIGT.

Jag är ledsen.
Allt är jobbigt.

Jag har ont. Har ångest inför jobbet. Och är sårad av förbannad jävla kärlek.

Nu orkar jag inte mer.

Nu ger jag upp.

jag ska jobba imorgon eftersom jag inte blev sjukskriven.
Det känns jobbigt.
Jag blir matt
och trött
och ledsen
av att veta att jag måste dit igen.

Jag har inte lika ont länge
och jag kan böja mig ner och gå runt.
men det är när jag ska resa mig upp eller lägga mig ner som det är svårt
och det är när jag blir tvungen att skynda mina steg som det dunkar och svider i såren och rör sig konstigt i magen där det saknas organ.

Usch...

Jag vill inte dit.

i tre timmar låg jag vaknen igårkväll.
Tänkte.
Funderade.
Iaktog.

Försökte sova
utan resultat.

Sen blev det blött på mina kinder.

Jag drömde om dig inatt.
Jag har inte drömt om dig på så länge och nu gjorde jag det igen.

Jag såg ditt ansikte
och du log.
Du ler alltid med ögonen, vilken situation du än befinner dig i, så ler alltid dina ögon.

Jag drömde om dig
och jag var arg på dig för att du inte saknade mig,
Så arg.

Men jag tror att jag fick dig med mig
jag tror att du följde efter mig för att jag bad dig.

Det var så nytt och lite spänt.
Men det var så likt som innan.
Jag visste att allting skulle bli som det var innan...

Äll-skade...

Jag låg på sjukhuset.
Det är det ingen som vet
för jag håller allting hemligt tills jag lägger upp all text oich all information på internet så att alla kan veta och alla kan se och alla kan förstå och alla kan komma och gräva i mitt innersta.

Tre saker tänkte jag på innan jag försvann.
Jag andades i en plast mask som en av läkarna höll över min mun och nästa.
Det stack till i armen och jag kände:
Löksmak i munnen.
En otrolig smärta i axeln
och sen blev jag så yr att hela rummet snurrade så fort att jag var tvungen att blunda.
och därifrån var jag borta.
väck.
massa Z:an över allt.

Operationen skulle ta 30 minuter men efter uppvaknandet hade det gått fyra timmar
och jag var ensam på sjukhuset igen.

Vit Duva.

 

Hans namn betyder Vit Duva.

- Hej snutt.

Hej Snutt. Hej Snutt. Hej Snutt. Hej Snutt.

Det regnar ute
jag tänker på honom.
På hans ord och på hans hälsning i telefonen igår kväll.

Jag föreställer mig honom framför mig.
Han ser på mig och han ler ofta med ögonen mer än med munnen.
Jag ser han utomhus.
Hans ögon ler mot mig när han ser mig.

De gör ofta så
Hans ögon.
De är blågrå och de ler när han ser mig.
Och det vibbrerar i mitt bröst då.

Bara för att jag och min vän tycker lika dant. Känner lika dant. Tänker lika dant. Reagerar likadant och ser poesi likadant:

Jag hade ju velat lägga mig nere vid sjön idag.
Fuck this,
Istället får jag åka hem till min lägenhet i skogen långt åt helvete...
Men bara för att mata fiskar och vattna blommor..
Sen planerar jag att dra tillbaka till Snake igen på måndag!
Slutar tidigt måndag och tisdag och är det fint väder då vill jag ju hellre ligga nere vid någon sjö
än att sitta hemma.

Vi vaknade upp jag och min...
ja...

Morgonen efter och gick ner och satte oss på altanen med kaffe och smörgås.
27grader.
I skuggan under parasollet
Med den svarta hunden som flåsade vid mina fötter.

Vi låg på bryggan. Kastade pinnar i vattnet som hunden hoppade efter.
Gick upp och åt lunch, somnade på altanen igen. Gick upp till sängen... (no futher information)
tills jag skulle dra på middag och tills min...
Ja...
Skulle åka hem.

Jag var otroligt ledsen. Avivisad. Nere. Deppig. Trött. Likgiltig. När vi gick ner till sjön för att träffa grabbarna.
De andra grabbarna...
Jag ville inte.
Jag sa det till honom,
Att jag visste hur det skulle bli.

Jag är trött på att vara enda tjejen runt ett gäng killar som snackar om saker som får mig att vilja falla om kull och somna.

Men jag följde med. Som alltid.
För att jag alltid följer med. För att jag alltid ställer upp. För att jag alltid gör som folk säger om de börjar med sitt "men snääällla....?"

Och jag är så trött på mig själv.

Så jag följde med och var otroligt ledsen och utmattad när jag satte mig ner på bänken och direkt fick sitta och lyssna på tre killar som snackade om resor till Afrika och bo hos massa studentbrudar...

Jag spyr.

Det blev bra sen... Efter någon öl.
och det slutade med att jag knappt kunde gå upprätt hemåt.

Jag vaknade av känslan av att ruttna innifrån.
Hade ju inte rökt på fem dagar men kunde inte motstå frestelsen när yrseln tog tag om huvudet på mig.

Jag fick ett mail
för två dagar sedan. Någon skrev att hon saknade mig.
Någon som jag saknat i två år, skrev äntligen att hon saknade mig.
Det sorgliga är bara att jag slutat sakna henne...

som sagt

Jag har börjat fundera på Egypten igen...
Jag har inte bestämt mig
och jag är inte klar.

Men det kommer alltid en period i mitt liv
då jag saknar och längtar så mycket
att jag går sönder.

Känslan av att vara hel igen gör sig påmind.
Den ena halvan skriker efter den andra.
Och jag går här
i mitten
och slits från sida till sida
tills jag gör någonting åt det.

- Jag har saknat dig!
- Men du har ju bara varit borta en dag!
- Ja men jag har saknat dig ändå!!!

Vi åt tacos igår.
Jag kallade honom älskling.

Älskling. Älskling. Älskling.

Han blev glad och gav mig en puss.

Hans varma kropp i sängen är som tortyr att lämna när klockan ringer 06.15.
Jag snoozar. E kvart.
Och kastar mig sedan upp när jag inser att jag har somnat om.
Öppnar idag.
Får inte vara sen.
Men det är så svårt att gå ifrån allt mjukt och varmt och mysigt.

Tortyr.
Det är fan som tortyr att gå upp från den sängen när han ligger där.

Älskling.

Inne på 4e dagen nu...


Jag är kanske duktig ändå

Namnet får det att bubbla och kittla förtjust i mig.

Får mig att le

Töntar mig.

Usch...

Det är så fjolligt.
Men jag är så kär.

Första dagen på jobbet var igår.
Tre gånger han jag få ångest.

Två gånger tänkte jag på
att jag alvarligt talat måste säga upp mig.

För jag pallar inte med folket här längre.

Vissa personer är egoistiska och dumma i huvudet.
Men man ska inte bry sig så mycket om dem.
För allting handlar bara om hur låg självkänsla de har.
Och det förstår inte vi.
vi andra.
Vi som är nöjda med oss själva och som vet att vi duger.

Vi har svårt att förstå sånna männikor som klarar av att  fullständigt skita i om någonting händer oss.

Jag är en sån.
Jag är en sån som vet vem jag är och vad jag är värd.
Jag är en sån som aldrig skulle svika någon.
Lämna någon ensam och sårbar och utsatt.

Och jag är också en sådan
som förvånas gång på gång
över hur människor i min närhet
är kababla till
att skita så fullständigt i mig.

Jag dör.
Farväl.

Jag tänker på igår kväll.
På hans händer och läppar och andetag och varma, djupa blickar.

Jag tänker på hur han andades.
Jag tänker på hur han rörde händerna.
Kärleksfult. Mjukt. Krampaktigt.

Hans blick när han ser på mig...!
Ohh...!!
Ibland ser han på mig som om jag vore finast i världen.

Jag känner hans läppar när jag blundar.
Hans mjuka handflata över mitt hjärta.

Och jag vände mig om.
Och Jag gav honom ett kärleksbett
Över hans hjärta.

Marjan. Min älskling. Min skatt. Mitt liv. Dina ögon, när du ler, skiftar i brunt och blått och grönt. De får mig att smälta från sten till sand. Du är vackrast i mitt liv, i min värld. Och när jag tänker på den härligaste känslan jag upplevt i mitt liv, så tänker jag på dina kyssar i mitt ansikte.

- Jag älskar dig. Jag älskar att du får mig att framstå som något så vackert. Du lägger  tyngd i varje detalj, ger det glans. Egentligen borde du ta dig en titt i spegeln, kolla dig sjäv i ögonen. De är inte blåa. De är inte gula, de är inte gröna. De speglar alla färger i världen. Du visar mig en mening med allt när jag glömmer vad jag är värd. Det här SMSet är osammanhängande, det är inte vackert format som dina SMS, det berör inte lika mycket. Men orden kommer direkt från hjärtat.

Det är för att jag är din och du är min. Föralltid och förevigt. Och för att jag aldrig kommer kunna älska någon man i hela världen såmycket som jag älskar dig.

- Kvinna, jag blir knäsvag av dina SMS

Gumman. älskling.Hjärtat. Vännen. Min fru, Min egna. Jag kan ställa mig mitt på golvet här på Medusa och stortjuta av kärlek till dig. Bara till dig.

-Du är så bäst. Jag önskar jag var hos dig.


Jag önskar att du var med mig. Att jag fick se dina ögon,att jag fick ha dina lena kinder mellan mina handflator. Höra dig andas, känna dina andetag mot mitt ansikte.

- Jag skulle pussa dig på pannan, skratta när du skrattar, lyssna när du pratar, le mot dig när du inte ser.

Det vet jag väl att du skulle. Vi har den storts kärlk mot varandra som int finns någonstans i världen. En kärlek som bara du och jag förstår. Bara du och jag känner.

- Precis. Och jag ser mig själv genom dina ögon. Du är min skönhet. Jag älskar dig.

Marjan. Min vackraste värld. Min enda värld. Nu måste vi sluta. Min enda sanna värld. Imorgon ska jag låta hela världen veta om min kärlek till dig. Sov nu.

-God natt min prinsessa, jag älskar dig.

Vi sitter i soffan.
Jag mamma och Louise
och pratar om mammas födelsedagsfest i september.

Min syster springer fram och tillbaka som en galning och skriker.
Hon är helt uppe i varv.

50 års fest á 60, 70 och 80-tals tema!

Det blir så kul!! Vi längtar till september.

Roma, Italia juni 2010